Vivianne tvingas välja mellan mat och medicin – medan regeringen lägger miljarder på NATO
Ett samhälle som tappat kompassen
Vivianne Jorfeldt, 59 år, är cancersjuk och lever på sjukersättning. Hennes verklighet är brutal: om regeringen höjer högkostnadsskyddet för mediciner från 2 900 till 3 800 kronor – vilket planeras till den 1 juli – tvingas hon välja mellan att köpa medicin eller att äta.
”Löser jag medicinerna har jag inget att äta för. Och löser jag maten, då har jag inte råd med mina mediciner”, säger hon i en intervju med P4 Västmanland.
Men det här handlar inte bara om en enskild kvinna. Det handlar om ett Sverige där allt fler sjuka, arbetslösa och låginkomsttagare lämnas åt sitt öde. Samtidigt gör regeringen det ena dyra prestigeprojektet efter det andra – utan att blinka.
läs mer om det på aftonbladet
Svenska kyrkan har blivit människors sista hopp
Vivianne har fått ekonomisk hjälp från Svenska kyrkan för att ha råd med cancermediciner och ett busskort till cellgiftsbehandling. Men stödet räcker inte alltid.
”Ibland får jag inte hjälp därifrån. Då får jag stå ut. Ibland äter jag inte”, berättar hon.
Att en svårt sjuk kvinna tvingas förlita sig på kyrkan, snarare än staten, borde vara ett nödrop som ekar genom riksdagen. I stället hörs tystnad – eller ännu värre, kalla svar om ”budgetdisciplin”.
Samtidigt läggs miljarderna på NATO och militära upprustningar
Samma regering som drar in bostadsbidrag för barnfamiljer och gör det svårare för sjuka att få vård, har inga problem med att lägga enorma summor på Sveriges NATO-medlemskap. Kostnaden? Minst 127 miljarder kronor, enligt olika bedömningar – och det är bara början.
Vi har övergivit vår neutralitetspolitik, den som hjälpt oss stå utanför förödande konflikter som andra världskriget. Sverige har i över 200 år valt att inte gå med i militära allianser. Det har varit en strategi som räddat oss från krigets fasor och gett oss internationellt anseende som en fredsnation. Men det är nu utbytt mot lojalitetskrav, militära åtaganden och dyra försvarsavtal.
Är det verkligen viktigare att finansiera krigsmaskiner än att se till att cancersjuka får sin medicin?
Prioriteringsmisslyckande – med mänskligt pris
LO:s rapport ”Arbetarhushållen – inte råd att förlora jobbet” visar att svenska hushåll gick minus varje månad mellan 2022–2024. Många har tömt sina sparkonton, tagit lån eller helt enkelt låtit bli att betala räkningar. Och detta gäller alltså arbetande människor.
Situationen för sjuka och arbetslösa är ännu värre. För många handlar det om ren överlevnad. Vivianne är inte ett enskilt undantag. Hon är en symbol för det systemfel som växer framför våra ögon.
Dags att säga det som det är
Det här är inte bara tragiskt – det är oacceptabelt. Det är inte så här ett välfärdsland ska fungera. Att sjuka människor tvingas välja mellan mat och medicin, medan regeringen skriver på miljardrullningar till NATO och kallar det “framtidsinvesteringar”, visar att något är ruttet i svensk politik.
Neutralitetspolitiken vi övergett räddade Sverige från krig. Men vem räddar oss från politiker som prioriterar rustning framför medmänsklighet?
Vad är viktigast för ett land – militärmuskler eller mänskliga liv?
Regeringen har valt väg. De lägger resurser på att rusta upp, bygga nya försvarsallianser och delta i globala maktspel. Samtidigt monteras vår inhemska trygghet ned – och det mänskliga lidandet ökar.
Sveriges styrka har aldrig legat i vapen, utan i solidaritet. Ska vi nu förlora båda?
Vi behöver en annan riktning – nu
Politiker måste förstå att det inte är NATO, kärnvapen eller vapenindustrin som bygger ett tryggt samhälle. Det är människor som Vivianne. Det är barnfamiljer, pensionärer, vårdpersonal och låginkomsttagare som håller Sverige igång varje dag.
Men hur länge orkar de, när regeringen inte längre orkar stå upp för dem?
