Hoppa till innehåll 
Ulf Kristersson och klyftornas politik – Del 9: Sjukförsäkringen som svek de sjuka
1. Inledning – Ett trygghetssystem i fritt fall
Sjukförsäkringen är tänkt att vara en grundpelare i det svenska välfärdssystemet. Den ska garantera att människor som inte kan arbeta på grund av sjukdom ändå kan leva ett värdigt liv. Men under Ulf Kristerssons politiska ledarskap har denna försäkring blivit allt mer otillgänglig, misstänkliggörande och inhuman.
Med argument om ”bidragsberoende”, ”arbetslinjen” och ”effektivisering” har regeringen drivit igenom och understött ett system som inte längre skyddar – utan bestraffar. Resultatet är ett Sverige där sjuka tvingas jobba, läkare misstror Försäkringskassan och tryggheten förvandlats till ångest.
2. Från socialförsäkring till kontrollsystem
2.1 Vad var tanken med sjukförsäkringen?
När sjukförsäkringen först etablerades byggde den på några grundläggande principer:
-
Människor kan bli sjuka – och då ska samhället finnas där.
-
Den som är sjuk ska få vila, läka och återgå till arbete.
-
Systemet bygger på förtroende mellan individ, läkare och stat.
Men på senare år har dessa principer ersatts av:
-
Kontroll, utredning, avslag.
-
Fokus på “arbetsförmåga” snarare än hälsa.
-
En misstanke att sjukdom används för att undvika arbete.
2.2 Kristersson som arkitekt för misstänkliggörandet
När Ulf Kristersson var socialförsäkringsminister (2010–2014) började flera hårda reformer ta form:
-
Tidsgränser infördes: sjukpenning kunde bara beviljas ett visst antal dagar.
-
Rehabiliteringskedjan lanserades – med fasta avstämningar oavsett sjukdomens art.
-
Läkarnas bedömning ifrågasattes mer regelbundet av handläggare.
-
En ny syn cementerades: sjukdom är inte alltid arbetshinder.
Sedan dess har förändringarna förvärrats – både genom Moderaternas påverkan och genom SD:s och L:s stöd för en “stramare” sjukförsäkring.
3. Rehabiliteringskedjan – stel, hård och orättvis
Rehabiliteringskedjan innebär att individens arbetsförmåga prövas i fasta steg:
-
Dag 1–90: prövning mot eget arbete
-
Dag 91–180: prövning mot andra arbetsuppgifter hos samma arbetsgivare
-
Efter dag 180: prövning mot “normalt förekommande arbete” på hela arbetsmarknaden
-
Efter dag 365: ny prövning – annars utförsäkring
3.1 Vad betyder detta i praktiken?
-
En sjuk person som inte kan återgå till sitt jobb kan tvingas söka andra jobb – som hen kanske inte klarar.
-
En person med psykisk ohälsa eller svår smärta kan prövas mot fysiskt arbete.
-
Att läkare bedömer individen som oförmögen har inte alltid betydelse – det är Försäkringskassan som tolkar och avgör.
3.2 Resultat: Fler avslag, fler utförsäkrade
Det spelar inte längre någon roll hur sjuk du är – utan om du anses kunna ta ett “normalt förekommande arbete” som inte ens behöver existera i verkligheten.
4. Statistikens iskalla verklighet
4.1 Kraftig ökning av avslag
Enligt Försäkringskassans egna rapporter:
-
Antalet avslag på sjukpenning ökade med 450 % mellan 2010 och 2020.
-
Mellan 2014 och 2021 blev över 100 000 personer utförsäkrade efter 180 dagar – trots läkarintyg.
-
Över hälften av de avslagna var kvinnor, ofta med låg inkomst och inom vård, handel eller omsorg.
4.2 Ekonomiska konsekvenser
Utförsäkrade tvingas ofta:
-
Sälja sina hem
-
Söka försörjningsstöd
-
Leva på anhöriga
-
Hamna i psykisk ohälsa
Samtidigt sparar staten pengar – vilket Kristersson framställer som “effektivisering”.
Men varje sparad krona är en stulen trygghet från en människa som inte orkar resa sig.
5. Läkarnas auktoritet urholkas
5.1 Ett brutet förtroende
Svenska läkare vittnar om att:
-
Deras bedömningar ignoreras eller tolkas om.
-
De måste skriva sjukintyg enligt Försäkringskassans mall – inte efter medicinsk bedömning.
-
De ifrågasätts av icke-medicinskt utbildade handläggare.
5.2 Förtvivlan i vården
Läkare och psykologer berättar om patienter som gråter av oro – inte över sjukdomen, utan över Försäkringskassans beslut.
När läkare inte längre avgör vad som är sjukdom, har vi förlorat grunden för medicinsk rättvisa.
6. Vem drabbas mest?
De som oftast drabbas av avslag och utförsäkring är:
-
Kvinnor inom vård och omsorg
-
Människor med psykisk ohälsa
-
Äldre arbetare med kroppsliga slitageskador
-
Ensamstående föräldrar
-
Utrikes födda med låg lön och tunga jobb
De som klarar sig bäst är:
-
Tjänstemän med sjukförsäkring via facket
-
Höginkomsttagare med kapital att luta sig mot
-
Människor med privat sjukvårdsförsäkring
Alltså: de redan privilegierade är skyddade – medan de utsatta faller mellan stolarna.
7. Sjukförsäkring i en högerstyrd välfärdsstat
Ulf Kristersson och Moderaterna ser sjukförsäkringen som ett ”problem” snarare än ett skydd:
-
Man vill minska bidragskostnader
-
Man utgår från att människor överdriver sin sjukdom
-
Man ser arbete som kur – även för utbrändhet och depression
7.1 Ideologisk grund
Kristerssons politik bygger på en nyliberal idé:
Den som inte jobbar är en börda.
Den som är sjuk är misstänkt.
Den som behöver stöd ska kontrolleras.
Och staten är till för att spara – inte skydda.
8. Kritiken – från alla håll
8.1 Forskare
Professorer i socialmedicin har varnat för att Sverige fått en “humanitär kris bland sjuka”.
8.2 Fackförbund
LO, Kommunal och Vision har upprepade gånger krävt:
-
Mjukare prövningar
-
Återinfört förtroende för läkare
-
Höjt inkomsttak i sjukpenningen
8.3 Civilsamhället
Organisationer som Funktionsrätt Sverige, RSMH och Mind larmar om:
-
Ökad psykisk ohälsa
-
Fler självmord
-
Social isolering och ekonomisk ruin
9. Kristerssons försvar – och dess ihålighet
Ulf Kristersson försvarar systemet med:
-
”Vi vill hjälpa människor tillbaka i arbete.”
-
”Sjukförsäkringen ska inte bli permanent försörjning.”
-
”Vi måste ha kontroll över kostnaderna.”
Men verkligheten visar:
-
De flesta vill jobba – men kan inte.
-
Många sjukdomar är långvariga, men inte permanenta.
-
Kostnadsjakten leder till mänsklig förlust.
10. Slutsats – Ett system som måste byggas om
Sjukförsäkringen ska skydda – inte misstänkliggöra. Den ska bygga på tillit – inte byråkrati. Och framför allt:
Den ska behandla människor som sjuka, inte som kostnader.
Ulf Kristerssons politik har förvandlat ett av Sveriges mest solidariska system till ett kallt kontrollverktyg. Det drabbar inte bara de sjuka – utan samhället i stort.
När tryggheten försvinner för de svagaste, står vi alla på svagare grund.
Del 10 kommer att handla om:
-
Socialtjänstens nedmontering
-
Överbelastade handläggare, brist på resurser
-
När barn omhändertas utan rättssäkerhet
-
Hur nedskärningar gör utsatta ännu mer sårbara
