Ulf Kristersson och klyftornas politik – Del 3: Skattesänkarpolitik, privatiseringar och vinster på bekostnad av välfärd

1. Inledning: Välfärdens vinstmaskin

Medan stora delar av den svenska befolkningen kämpar för att få vardagen att gå ihop – med ökade matpriser, elräkningar och hyreskostnader – har andra aldrig tjänat så mycket som nu. Ulf Kristerssons politik beskrivs ofta som ”ansvarsfull”, men i realiteten innebär den en systematisk omfördelning av resurser från de med minst till dem med mest. I denna del av artikelserien granskar vi hur Kristerssons ekonomiska politik aktivt gynnar överklassen – genom skattesänkningar, pensionssystemet, privatiseringar och en ideologisk kärlek till marknaden.

2. Skattesänkarpolitik – för vem?

En av de tydligaste skiljelinjerna mellan Moderaterna och andra partier är synen på skatter. Kristersson och hans parti anser att höga skatter hämmar tillväxt och individens frihet. Lösningen: sänk skatterna – särskilt för de som redan tjänar mycket.

2.1 Inkomstskatter: Störst sänkning till de med högst inkomst

I regeringens budget 2024 föreslogs en ny skattesänkning på totalt 11 miljarder kronor. Av detta gick ungefär hälften till den tiondel av befolkningen som redan tjänar mest.

Exempel: En person med 60 000 kr i månadslön fick över 1000 kr mer i plånboken.
En person med 23 000 kr fick cirka 200 kr – samtidigt som el- och matpriserna ökade mer än det.

Argumentet att ”alla får något” blir snabbt ihåligt när man ser hur den faktiska fördelningen ser ut: i praktiken har Kristerssons skattepolitik ökat de ekonomiska klyftorna.

2.2 Avskaffad värnskatt – en gåva till höginkomsttagarna

Redan under M/KD-budgeten 2019 togs den så kallade värnskatten bort. Denna extra skatt på inkomster över cirka 700 000 kr per år påverkade bara de 4–5 % rikaste i Sverige.

Kostnad för staten: cirka 6 miljarder kr per år.
Vinst för de rikaste: tusentals kronor extra i månaden.

Kristersson försvarade detta med att det skulle ”öka drivkraften att utbilda sig och arbeta mer”, men det saknas vetenskapligt stöd för att detta skulle ha några större effekter på sysselsättningen.

3. Pensionssystemet – stabilt men orättvist

Pensionssystemet är ett av de mest underskattade områden där Kristerssons politik gynnar höginkomsttagare – och särskilt män.

3.1 Hur pensionssystemet fungerar – och varför det missgynnar låginkomsttagare

Det svenska pensionssystemet bygger på livsinkomstprincipen: ju mer du tjänar och jobbar, desto högre pension. Problemet? Den som arbetar deltid, har sämre hälsa, varit föräldraledig länge eller varit arbetslös får betydligt lägre pension.

Kvinnor i Sverige har i genomsnitt 30 % lägre pension än män.
Den som jobbat hela livet inom vård eller omsorg får ofta mindre i pension än en tjänsteman som gick i pension tio år tidigare.

3.2 Kristerssons politik: Högre pensionsålder – utan rättvisa kompensationer

Kristersson har varit positiv till att höja pensionsåldern för att ”säkra systemets långsiktighet”. Problemet? Detta drabbar främst arbetarklassen, som ofta slits ut tidigare.

Exempel: En undersköterska i 63-årsåldern med ryggproblem tvingas jobba längre – medan en direktör i 70-årsåldern kan leva på aktieutdelningar och tjänstepension.

Moderaterna har dessutom motsatt sig höjda garantipensioner och riktade stöd till de med lägst pension, vilket i praktiken innebär att de äldre med lägst inkomst får minst hjälp – medan de med privata pensionsförsäkringar gynnas.

4. Privatiseringar – från medborgare till kund

Ett av de mest ideologiskt laddade områdena i Kristerssons politik är privatiseringar. Han förespråkar att privata företag ska ha en självklar roll i välfärden – både i skola, vård och omsorg. Detta kallas ibland för ”valfrihet”, men i praktiken har det skapat ett system där riskerna bärs av det offentliga, medan vinsterna går till privata ägare.

4.1 Skolan – ett av världens mest avreglerade system

Sverige är ett av få länder i världen där privata aktörer får driva skolor med vinst, finansierade av skattemedel. Kristersson har varit tydlig med att han inte vill införa något vinsttak – tvärtom ser han det som ett hot mot företagens frihet.

Exempel: Stora koncerner som Academedia och Internationella Engelska Skolan har gjort miljardvinster – samtidigt som kommunala skolor tvingats stänga.

Kritik från OECD, Skolverket och forskare har varit massiv: betygsinflation, segregation och bristande likvärdighet är några av konsekvenserna. Trots det försvarar Kristersson friskolesystemet – eftersom det ger ”valfrihet”.

4.2 Vården – när riskkapital styr vårdköerna

Även inom vården har privata företag tagit en allt större plats – något som accelererat under både Reinfeldt och Kristerssons ledarskap. Vårdvalssystemet, där patienter fritt kan välja vårdgivare, har gynnat de privata klinikerna som etablerar sig i tätorter med låg arbetslöshet och god ekonomi.

Effekten: vårdresurser styrs dit det är lönsamt – inte dit behoven är störst.

Samtidigt har flera vårdföretag visat sig ägas av riskkapitalbolag med säte i skatteparadis – vilket innebär att pengar som kunde gått till patientvård istället försvinner till Jersey eller Luxemburg.

5. Avregleringar – när staten abdikerar

En annan aspekt av Kristerssons politik är avregleringar – dvs. att släppa statlig kontroll över marknader. Målet är ”effektivitet”, men resultatet har ofta blivit motsatsen.

5.1 Elmarknaden – kaos istället för kontroll

Under tidigare borgerliga regeringar genomfördes en rad avregleringar inom elmarknaden. Resultatet: ett komplext system med elområden, marknadspriser och elbörser där svenska hushåll betalar europeiska elpriser – trots svensk elproduktion.

Under elkrisen 2022–2023 tredubblades elpriserna i vissa delar av Sverige – samtidigt som elbolagen gjorde rekordvinster.

Kristersson har försvarat systemet, trots att det är uppenbart att marknadslogiken inte fungerar för grundläggande infrastruktur. Istället får hushåll ”lära sig energieffektivisera”.

5.2 Järnvägen – sönderprivatiserad och ineffektiv

En annan klassiker är järnvägen. Under både S- och M-ledda regeringar har delar av järnvägsunderhållet och tåglinjerna privatiserats. Under Kristerssons och Reinfeldts tid ökade denna trend. Resultat? Ett fragmenterat ansvar, sämre punktlighet och mer byråkrati.

Flera tågoperatörer skyller på varandra när något går fel. Samtidigt måste Trafikverket upphandla underhåll – vilket gör att kostnaderna skenar.

6. Inflationen och räntechocken – vem bar bördan?

Under 2022–2023 steg inflationen kraftigt, vilket ledde till att Riksbanken höjde räntan – något som drabbade miljoner svenskar med bolån. Samtidigt ökade matpriserna med över 20 %.

Kristerssons regering valde trots detta att sänka skatterna för höginkomsttagare – men gjorde nästan ingenting för låginkomsttagare och barnfamiljer.

Exempel: Barnbidraget höjdes inte. Bostadsbidragen låg kvar på samma nivå.
Men ISK-skatten – som främst gynnar de som sparar mycket i aktier – sänktes.

Mellan 2022 och 2024 tappade den genomsnittliga barnfamiljen i Sverige 1500–3000 kronor i köpkraft varje månad – medan förmögna hushåll klarade sig relativt oskadda.

7. Vem tjänar egentligen på Kristerssons politik?

Sammanfattningsvis är det tydligt att Kristerssons ekonomiska och strukturella politik gynnar följande grupper:

• Höginkomsttagare (genom skattesänkningar och pensionssystem)

• Aktieägare (via sänkta kapitalskatter och ISK)

• Privata företag inom välfärden (genom vinstmöjligheter i skola, vård och omsorg)

• Riskkapitalbolag (via brist på vinstbegränsningar eller skatter på utförsel av kapital)

Samtidigt är det tydligt vilka som betalar priset:

• Låginkomsttagare och arbetare

• Ensamstående föräldrar

• Barn i fattigdom

• Pensionärer med låg pension

• Sjuka och arbetslösa

• Landsbygdsbor utan tillgång till vård eller kollektivtrafik

8. Avslutning: Ett samhälle där klyftorna cementeras

Ulf Kristersson talar ofta om ansvar, arbete och tillväxt. Men ansvaret fördelas ojämnt. De som redan har mycket får mer – medan de som redan kämpar får ännu en spark i sidan.

Hans politik bygger på en marknadslogik där allt – från utbildning till hälsa – är en vara. I detta samhälle är medborgaren en kund, och välfärden är till salu. De som har råd får välja – de andra får köa.

I en tid då många ropar efter trygghet, sammanhållning och rättvisa, erbjuder Kristersson en politik för dem som redan sitter säkert. Det är därför hans politik måste granskas – inte bara som ekonomi, utan som ideologi.

Del 4 kommer att handla om:

• Retoriken om ”parallellsamhällen”, gäng och invandring

• Hur Kristerssons integrationspolitik marginaliserar fler än den hjälper

• Övervakningssamhället och rättspolitikens klasskillnader

• Sverigebilden: en retorik som splittrar istället för att ena