Hoppa till innehåll 
Ulf Kristersson och klyftornas politik – Del 2: Arbetets moral, A-kassan och konsekvenserna för de mest utsatta
Av Debattkungen
Cirka 3000 ord
1. Inledning: Välfärd eller villkor?
Ulf Kristerssons politik bygger på en tydlig premiss: arbete är vägen till värdighet. Det är ett centralt tema i både Moderaternas retorik och den politik som Kristersson själv drivit under hela sin karriär. Han har upprepade gånger uttryckt att det ska ”löna sig att arbeta”, och därmed också att det inte ska löna sig att vara utan arbete.
Vid första anblick kan detta tyckas rimligt – arbete skapar självständighet och bygger samhället. Men vad händer när denna filosofi går från att uppmuntra till att bestraffa? När människor i svåra livssituationer inte längre får stöd, utan misstro och sanktioner?
Del 2 av denna artikelserie granskar hur Kristerssons arbetslinje i praktiken gör livet svårare för redan utsatta grupper: sjuka, arbetslösa, barn i låginkomstfamiljer och unga vuxna som försöker ta sig in på arbetsmarknaden. Vi undersöker hur ideologi trumfar empati – och hur detta påverkar samhällets mest sårbara.
2. Kristerssons arbetslinje – från vision till tvång
Kristerssons vision om arbetslinjen handlar inte bara om att få fler i sysselsättning – det handlar om att förändra själva kontraktet mellan medborgaren och staten. I hans ögon ska statens uppgift vara att ”väcka ansvar” snarare än att tillhandahålla trygghet.
När Kristersson var socialförsäkringsminister 2010–2014 under Reinfeldt-regeringen, låg hans ansvar i att reformera sjukförsäkringen och A-kassan. Det var här grundpelarna i dagens hårdare system lades.
Sjukförsäkringen – från skyddsnät till byråkratisk labyrint
Ett av Kristerssons mest kritiserade arv är skärpningen av sjukförsäkringen. Regeringen införde tidsgränser för hur länge en person kunde vara sjukskriven och införde en så kallad ”rehabiliteringskedja”. Målet var att fler skulle återgå i arbete – men resultatet blev ofta att sjuka utförsäkrades trots kvarstående medicinska hinder.
Exempel: Enligt Försäkringskassans egna siffror har tusentals människor blivit av med sjukpenning trots att deras läkare bedömt dem som fortsatt sjuka.
Människor med ME, cancer, utmattningssyndrom eller psykiska sjukdomar hamnade i limbo – för friska för stöd, för sjuka för jobb.
Detta är ingen tillfällighet, utan en del av den ideologiska modellen där det är viktigare att systemet inte ”missbrukas” än att ingen faller mellan stolarna.
3. A-kassan – en försäkring som blivit ett hinder
En annan central del i Kristerssons arbetsmarknadspolitik är förhållandet till arbetslöshetsförsäkringen (A-kassan). Syftet med A-kassan är att ge ekonomisk trygghet mellan jobb – men i Kristerssons politik är A-kassan snarare ett incitamentssystem, där låg ersättning ska ”motivera” arbetslösa att ta jobb snabbare.
Sänkt ersättning, hårdare krav
Under den borgerliga regeringsperioden 2006–2014 sänktes ersättningen i A-kassan successivt och det blev svårare att kvalificera sig. Resultatet blev att många arbetslösa istället hamnade i det kommunala försörjningsstödet – socialbidrag – som både är lägre och mer villkorat.
SCB visade i en rapport från 2023 att endast 35 % av de arbetslösa i Sverige får A-kassa – resterande lever på låga ersättningar eller inget alls.
Detta skapar en paradox: i ett av världens rikaste länder står en stor andel av de arbetslösa helt utan trygghet. Det som från början var tänkt som ett skyddssystem har omvandlats till ett kontrollsystem.
4. Synen på arbetslösa och sjuka – misstänksamhetens politik
Kristerssons politik präglas av en stark misstro mot dem som inte arbetar. De ses inte främst som personer i behov av stöd, utan som potentiella fuskare. Denna syn har lett till ett klimat där systemet hellre fäller än friar.
Kristersson 2012:
”Sjukförsäkringen får aldrig bli en livsstil. Välfärd måste vara en väg tillbaka till arbete, inte ett substitut för arbete.”
Men verkligheten är mer komplex. Människor är sjuka på olika sätt, arbetsmarknaden är inte alltid mottaglig och diskriminering är ett reellt problem – särskilt för äldre, utrikes födda, personer med funktionsvariationer eller psykisk ohälsa.
Konsekvenserna: psykisk ohälsa, skam och fattigdom
Den ständiga känslan av att behöva bevisa sin rätt till hjälp skapar stress, oro och i vissa fall självmordstankar. Forskning från Karolinska Institutet visar att utförsäkringar i vissa fall har lett till ökad psykisk ohälsa och till och med självmord.
Ett samhälle som bygger sin arbetsmarknad på misstänksamhet skapar inte tillit – det skapar rädsla.
5. Arbetslinjens gräns: när arbete inte finns
Ett annat problem med Kristerssons arbetslinje är att den ofta utgår från att det alltid finns ett jobb att ta – vilket inte stämmer. Särskilt inte för unga, för människor på landsbygden eller för den som saknar gymnasieutbildning.
I delar av Sverige är ungdomsarbetslösheten över 25 %, trots regeringens retorik om att ”alla kan jobba”.
Kraven på ”aktivitetsplikt”, obligatorisk praktik eller jobbsökarprogram leder i praktiken ofta till att arbetslösa studsar runt i olika program utan att komma närmare ett riktigt jobb. Samtidigt urholkas deras ekonomi månad för månad.
6. Barnfattigdom – en bortglömd konsekvens
En ofta förbisedd effekt av Kristerssons politik är dess påverkan på barn. När föräldrar får lägre ersättning från sjukförsäkring, A-kassa eller socialtjänst – påverkas barnens vardag direkt.
Enligt Rädda Barnens senaste rapport lever över 200 000 barn i Sverige i ekonomisk utsatthet – en siffra som ökat i takt med att skyddsnäten monterats ned.
Konkreta effekter för barn i fattigdom:
Mindre tillgång till fritidsaktiviteter
Sämre kost och hälsa
Risk för mobbning och utanförskap
Låg tilltro till framtiden
Trots detta nämns barnfattigdom sällan i Kristerssons tal eller budgetprioriteringar. Fokus ligger på vuxnas ansvar – inte på barns behov.
7. Förtidspension, aktivitetsersättning och unga med funktionsnedsättning
Ett särskilt sårbart område är stöden till unga vuxna med funktionsvariationer eller psykisk ohälsa. Under Kristerssons tid som socialförsäkringsminister skärptes reglerna för aktivitetsersättning (det stöd som ges till unga med nedsatt arbetsförmåga).
Resultat:
-
Många unga med autism, ADHD eller depression nekas ersättning trots läkarintyg
-
Tvingas leva på försörjningsstöd eller anhöriga
-
Hamnar i långvarigt utanförskap
Enligt Inspektionen för Socialförsäkringen (ISF) är systemet för aktivitetsersättning i dag så snävt att det inte längre uppfyller sitt syfte – men regeringen Kristersson har inte föreslagit någon reform för att lindra detta.
8. Bidragstak – politiskt populism eller social katastrof?
2023 föreslog Kristerssons regering ett ”bidragstak” – ett förslag som innebär att det ska finnas ett maxbelopp för hur mycket ersättning ett hushåll kan få från olika välfärdssystem. Syftet, enligt regeringen, är att ”det alltid ska löna sig att arbeta”.
Problemet är att många som får flera olika ersättningar – t.ex. bostadsbidrag, barnbidrag och försörjningsstöd – inte gör det för att de vill, utan för att de måste.
Exempel: En ensamstående mamma med tre barn i Stockholm kan i dag ha hyreskostnader på 12 000 kr. Utan full ersättning från bidragssystemet hamnar hon snabbt på gatan.
Bidragstaket hotar att slå hårt mot barnfamiljer, nyanlända och ensamstående – och riskerar att öka hemlösheten.
9. Sammanfattning av Del 2: Ett system som ökar utsattheten
Ulf Kristerssons politik på arbetsmarknads- och välfärdsområdet bygger på tanken att människor ska ta ansvar. Men när detta översätts i praktiken blir det ofta en kall och straffande modell:
-
Sjuka utförsäkras trots läkarintyg
-
Arbetslösa lever under existensminimum
-
Barn växer upp i fattigdom utan politisk prioritet
-
Unga med funktionsvariationer hamnar i livslångt utanförskap
Den så kallade arbetslinjen har blivit ett sätt att fördela skuld snarare än stöd – och det är de svagaste som betalar priset.
Del 3 kommer att fokusera på:
-
Ulf Kristerssons ekonomiska politik i relation till överklassen
-
Pensionssystemet och hur det gynnar män över kvinnor
-
Effekten av avregleringar inom el, järnväg, bostäder och sjukvård
-
Privatiseringens vinnare: företagare, aktieägare och internationella koncerner
