Ulf Kristersson och klyftornas politik – Del 11: Migration, segregation och klassklyftor

1. Inledning – Ett Sverige som delas itu

Ulf Kristersson talar ofta om “parallella samhällen”, om hur Sverige har delats upp i ett “vi och dom”. Men trots all retorik om “att vända varje sten” mot kriminalitet och segregation, så är resultatet av hans politik att klyftorna ökar. Och det sker inte av misstag – det är en följd av en konsekvent prioritering: att gynna de starka och pressa de svaga.

Sverige är idag ett av de mest etniskt och ekonomiskt segregerade länderna i Europa, med miljonprogramsområden där arbetslöshet, trångboddhet och skolmisslyckanden är normen. Ulf Kristerssons lösning? Hårdare tag, minskade bidrag, tuffare regler – men inga riktiga investeringar.

2. Den svenska segregationen – hur den uppstod

2.1 Historiska rötter: Miljonprogrammet

På 1960–70-talet byggde Sverige snabbt en miljon bostäder. Idén var god: moderna lägenheter för alla. Men resultatet blev bostadsområden långt från städerna, ofta med sämre service, skolor och kollektivtrafik.

2.2 80- och 90-talens invandring

När arbetskraftsinvandringen övergick till flyktinginvandring, bosattes många nyanlända just i dessa områden. Det var där lediga lägenheter fanns. Staten bidrog inte till integration – man förvarade människor i utanförskap.

“Vi byggde för att ena – men skapade ett lapptäcke av avstånd och misstro.”

3. Kristerssons analys: Enkelt, hårt och utan nyanser

Moderaternas linje under Kristersson har varit tydlig:

• Migration → Segregation → Kriminalitet

• Därför: Minska migrationen, skärp straffen, sänk bidragen.

Men i verkligheten ser sambanden annorlunda ut:

• Fattigdom föder kriminalitet – inte etnicitet.

• Segregation drivs av bostadsmarknaden – inte bara invandring.

• Kulturella klyftor förstärks när människor saknar skolgång, arbete och framtidstro.

4. Migration under Kristersson – minskningar, men till vilket pris?

4.1 Kraftigt minskad asylinvandring

Sedan Kristersson tillträdde har Sverige infört en av Europas stramaste migrationslagar:

• Asylsökande får tillfälliga uppehållstillstånd

• Fler utvisas även om de har rotat sig

• Anhöriginvandring begränsas kraftigt

• Barnkonventionen vägs in – men inte följs i praktiken

Konsekvensen: osäkerhet, rädsla och rotlöshet bland barn och unga.

4.2 Migrationens ekonomiska verklighet

Kristersson framställer migration som en kostnad. Men forskning visar:

• Invandrare bidrar till skattebasen, särskilt i andra generationen

• Många jobbar i bristyrken (vård, transport, bygg)

• Integration kräver investering – inte bara krav

5. “Bidragssverige” – en politisk myt?

5.1 Retoriken: “De lever på bidrag”

Moderaterna målar upp en bild av ett Sverige där “invandrare går hemma och lever på bidrag”. Men sanningen:

• Många i förorten arbetar – men till låg lön, otrygga villkor och deltid

• Arbetslösheten är strukturell, inte individuell

• De flesta bidragstagare är svenska medborgare

• Sjukskrivningar, barnbidrag och bostadsbidrag räknas också som “bidrag”

Kristerssons retorik bygger på förenkling och polarisering – inte fakta.

6. Bostadsmarknadens segregering – där politiken sviker

6.1 Bristen på billiga bostäder

• Det byggs för medelklassen – inte för låginkomsttagare

• Allmännyttan säljs ut – vilket minskar antalet hyresrätter

• Bostadsköerna i storstäderna är ofta 10–15 år

6.2 Kristerssons vägval

Regeringen har:

• Avskaffat investeringsstödet för hyresrätter

• Slopat klimatbonusen för hållbart byggande

• Inte infört några nya bostadspolitiska reformer

Det innebär att trångboddheten ökar – särskilt i invandrartäta områden. Och när barn inte kan göra läxor hemma, får de svårt i skolan. Cirkeln är sluten.

7. Skolsegregation – från “valfrihet” till klassklyftor

7.1 Friskolereformen – en motor för segregation

• Föräldrar med resurser väljer bort närskolan

• Friskolor etableras i “lönsamma” områden

• Skolpengen följer eleven – och dränerar kommunala skolor i fattiga områden

7.2 Kristerssons ansvar

• Kristersson har försvarat valfrihet och friskolors vinstintresse

• Hans parti röstade nej till förslag om:
  – Bättre insyn i friskolor
  – Skolpeng som tar hänsyn till socioekonomiska faktorer
  – Begränsningar i vinstuttag

Det skapar ett system där resurserna går dit behoven är minst – och där de mest utsatta barnen får minst stöd.

8. Kriminalitet – symtom, inte orsak

8.1 “Gängvåldet” i förorten

Kristerssons budskap är tydligt: Vi måste krossa gängen. Det handlar om:

• Hårdare straff

• Fler poliser

• Anonyma vittnen

• Avlyssning utan brottsmisstanke

Men forskningen är också tydlig:

“Det räcker inte att låsa in människor. Vi måste också förebygga att unga dras in i kriminalitet.”

Och vad krävs då?

• Trygga skolor

• Närvarande vuxna

• Meningsfull fritid

• Tillgång till psykisk hälsovård

Kristerssons politik gör det motsatta – genom att skära i välfärden.

9. Välfärdsgapet – när vissa får allt, andra inget

Kristerssons Sverige är ett land där:

• Den som bor i Täby har full tillgång till vård, skola, trygghet

• Den som bor i Tensta eller Rosengård får kämpa för varje insats

• Rika familjer sätter sina barn i privata skolor med höga resultat

• Fattiga barn får vikarier och stök

Det är inte invandringen som skapat klyftorna – det är politikens passivitet.

10. En retorik som spär på klyftorna

Kristersson talar om:

• “Bidragsberoende”

• “Ovilja att integreras”

• “Svenska värderingar”

Men vad signalerar det till en 16-åring i förorten?

Du är ett problem. Du hör inte hemma här. Du är mindre värd.

11. Alternativa vägar – vad hade kunnat göras?

Kristersson hade kunnat:

• Investera i skolor i utsatta områden

• Bygga fler hyresrätter med rimliga hyror

• Införa stöd till nyanlända att snabbare lära sig svenska och få jobb

• Skapa integrationsinsatser i civilsamhället

Men istället har man valt att:

• Minska etableringsstödet

• Minska budgeten för vuxenutbildning

• Minska stödet till föreningslivet

• Minska den generella välfärden

12. Slutsats – en politik som göder splittring

Ulf Kristerssons politik påstår sig “bryta segregationen”. I själva verket:

• Ökar den klyftorna mellan rika och fattiga

• Pressar invandrare och utsatta grupper till marginalerna

• Stigmatiserar hela bostadsområden och deras invånare

• Försvårar för barn att lyckas – redan från start

Det är en politik som göder misstro, alienation och hopplöshet. Och när hoppet försvinner – då faller också samhällskontraktet.