SVERIGE I SPÄNNINGSLÄGE: NÄR TROLLFABRIKER MÖTER FRUSTRATION ÖVER INVANDRING

I maj 2024 rullade TV4:s Kalla fakta upp vad som beskrivits som ett av de mest allvarliga angreppen på det politiska samtalets trovärdighet i modern tid. Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning avslöjades ha styrt en samordnad ”trollfabrik” där minst 23 anonyma konton spridit främlingsfientligt innehåll och attacker mot andra partier. Med över 27 miljoner visningar på sociala medier väcktes frågan: hur långt är politiken villig att gå för att vinna opinionen? Men också: varför verkar rasistisk retorik få ökat fotfäste?

Det är frestande att peka ut ett parti eller en rörelse, men det vore ohederligt att inte också förstå varför vissa känslor hos befolkningen fått grogrund. I denna artikel ska vi titta på både trollfabriken – och den växande oron i samhället som dessa troll försöker exploatera.

Trollfabriken – ett demokratiskt gift

En journalist arbetade under täckmantel i fem månader och avslöjade en välorganiserad maskin inom SD:s kommunikationsavdelning. Med hjälp av falska profiler och satiriska konton attackerades journalister, meningsmotståndare, politiker från andra partier och även invandrare. Målet? Att forma ett nytt normaltillstånd i debatten där vissa åsikter känns självklara – även när de bygger på lögner eller fördomar.

Kontona bar namn som lät folkliga och oskyldiga, men bakom fanns ett cyniskt maskineri som drevs av partiets centrala kommunikationsstab. Trots att avslöjandena blev offentliga, och kritiken från flera partier var massiv, valde SD att endast radera vissa inlägg. Inga personer sparkades, inga strukturer revs upp.

Detta är inte bara en fråga om ”fula kampanjer”. Det är ett direkt hot mot demokratins idé om en öppen, ärlig debatt där argument väger tyngre än manipulation.

Varför ökar den rasistiska retoriken?

Att politiker dras mot rasism är i sig inget nytt – men frågan är varför den nu återkommit med sådan kraft. Ett svar kan ligga i det svenska folkets ökande frustration över integrationsproblem och upplevelsen av att förändringen går för snabbt och ojämlikt.

Många upplever att:

• Invandringen varit för omfattande på för kort tid
• Brottslighet kopplas till vissa invandrargrupper i medier och verklighet
• Skolor och bostadsområden förändras utan lokal förankring
• Kostnader för mottagande och etablering är höga

Enligt SCB (Statistiska centralbyrån) uppgick antalet asylsökande till över 90 000 under toppåret 2015. Även om inflödet minskat något, låg antalet uppehållstillstånd 2023 ändå på över 100 000 – det näst högsta någonsin. Under samma period har parallellt:

• Antalet anmälda skjutningar ökat dramatiskt (391 under 2022)
• Gängkriminalitet etablerats i minst 60 svenska bostadsområden (Polismyndigheten, 2023)
• Skolresultaten sjunkit i många områden med hög andel nyanlända elever

Invandring – en resurs, men också en kostnad

Förespråkarna för en generös invandringspolitik lyfter gärna långsiktiga vinster. Och visst finns det exempel där invandrare bidrar starkt till arbetsmarknaden – särskilt inom vård, omsorg och transport.

Men denna bild är ofullständig. En rapport från ESO (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) visade att:

• Det tar i snitt 7–9 år för en nyanländ att nå självförsörjning
• Många når aldrig dit – särskilt bland äldre invandrare eller personer utan utbildning
• Kostnaden för det offentliga kan uppgå till över 80 miljarder kronor per år beroende på beräkningsmodell

Samtidigt går svenska elever i allt trängre klassrum, vårdköerna växer och små kommuner står inför ekonomisk kollaps. Medan staten delar ut pengar för etableringsinsatser, brottsförebyggande åtgärder och tolktjänster – upplever många att det ”vanliga Sverige” glöms bort.

Behövs reglering av invandring?

Ja. Sverige måste – likt andra europeiska länder – våga sätta en övre gräns. Det handlar inte om rasism, utan om ansvar. Ett samhälle som tar emot fler än det har resurser att integrera riskerar att falla isär. Det handlar om:

• Kvalitet före kvantitet
• Integration före kvot
• Verklighetsförankrade volymer

Att ha en reglerad och målinriktad invandring är inte omänskligt – det är nödvändigt för att skydda både mottagare och mottagarsamhälle.

När invandring blir en ideologi

Den största faran är när invandring upphör att vara politik och blir ideologi. När varje försök att diskutera problem avfärdas som ”rasism”. När media, politiker och myndigheter går i otakt med verkligheten och försöker dölja statistik som visar på ökade problem.

Vi ser det redan:

• SCB:s svårigheter att redovisa socioekonomisk data med ursprung
• Brottsförebyggande rådets (Brå) förändrade metodik kring etnicitet
• Socialstyrelsens tystnad om könsstympning, hedersvåld och parallellsamhällen

Allt detta skapar misstro. Och där misstro råder, gror polarisering.

Avslutning

När politiska partier utnyttjar människors oro genom trollkonton och hatretorik, undergräver de det mest värdefulla vi har: tilliten. Men när samhällets majoritet inte får gehör för sina frågor, skapas ett vakuum där extrema röster får fäste.

Det krävs mod att erkänna problem utan att falla i främlingsfientlighet. Det krävs ansvar att våga sätta gränser utan att stänga dörrar. Men det krävs också ett uppvaknande från den politiska elit som fortfarande tycks tro att Sverige är som 1995 – när det i själva verket närmar sig en social sprickzon 2025.

För fler nyheter och debatter, besök debattkungen.se