NÄR DEMOKRATIN ERODERAR: SVERIGE PÅ VÄG MOT EN POLITISK DIKTATUR?

Det svenska samhället har länge setts som ett föredöme i demokratifrågor. Med en stark tradition av öppenhet, yttrandefrihet och förtroende för offentliga institutioner har Sverige rankats högt i globala demokratimätningar. Men något har börjat förändras.

Under senare år har tecknen på en mer auktoritär utveckling blivit allt svårare att ignorera. Kritiska röster inom media, akademi och civilsamhälle varnar för att Sverige sakta men säkert glider mot ett tillstånd som bär likheter med en ”mjuk diktatur” – ett samhälle där det politiska systemet formellt är demokratiskt, men där makten centraliseras, kritiska perspektiv tystas och oppositionens utrymme krymper.

I denna artikel granskar vi i detalj sju tecken på att svensk politik visar oroande drag av politisk diktatur, kompletterat med exempel, analyser och länkar till källor för vidare läsning.

1. Insnävning av yttrandefriheten

Yttrandefriheten är en grundpelare i demokratin. Men flera nya lagförslag och lagändringar hotar denna frihet. Bland annat den nya lagen om ”utlandsspioneri”, som trädde i kraft 2023. Lagen har kritiserats för att kunna användas mot journalister och visselblåsare som avslöjar svensk samverkan med utländska aktörer, även om det sker i allmänhetens intresse.

”Det här hotar pressfriheten i grunden”, varnade Reportrar utan gränser i samband med lagens antagande.

Kritiker menar att lagen är så vagt formulerad att den kan användas selektivt för att tysta obekväma avslöjanden. Det är ett första klassiskt steg i auktoritära regimer – att börja inskränka pressens oberoende.

Reportrar utan gränsers uttalande om spionerilagen

2. Tystnadskultur inom offentlig sektor

Flera granskningar har visat att anställda inom offentlig sektor, särskilt inom vård och skola, känner sig alltmer rädda för att slå larm om missförhållanden. Visselblåsare har vittnat om repressalier, tystnadskultur och bristande skydd.

När människor inte vågar kritisera sina arbetsgivare – särskilt i det offentliga – blir det omöjligt att upprätthålla en sund, demokratisk kontrollmekanism. Staten förlorar då en av sina viktigaste interna korrigerande funktioner: samvetsgranna medarbetare.

3. Politisk styrning av medier och public service

Diskussionen om public service har förändrats i grunden. Från att ha handlat om kvalitet och objektivitet har debatten nu börjat kretsa kring huruvida vissa program ska läggas ned, redaktioner förändras eller innehåll styras. Flera partier har föreslagit att minska anslagen till SVT och SR – eller göra om dem helt.

Den typen av ekonomisk utpressning från politiskt håll är ett välkänt verktyg i auktoritära sammanhang. Det börjar med hot om budgetminskningar – och slutar med redaktionellt självcensur.

DN Debatt om hoten mot public service

4. Normalisering av maktkoncentration

Det parlamentariska läget i Sverige har lett till att små partier fått stort inflytande över majoritetspolitiken. Samtidigt har regeringsmakten centraliserats till en mindre krets inom statsrådskretsen och Regeringskansliet.

Riksdagen har i praktiken reducerats till en beslutsmaskin, där få debatter mynnar ut i förändringar. Konstitutionsutskottets granskningar, som förr kunde fälla statsråd, förlorar sin kraft när makten ignorerar kritiken.

5. Politisering av expertmyndigheter

Flera myndigheter som tidigare haft ett tydligt fackligt, vetenskapligt eller socialt uppdrag har under senare år börjat styras mer politiskt. Generaldirektörer byts ut oftare. Sakkunniga rapporter hamnar i skrivbordslådor. Kritiska experter marginaliseras.

Exempel: Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) fick kraftigt minskat stöd – efter att ha finansierat organisationer som bedriver arbete mot rasism och diskriminering.

Det är ett farligt mönster där vetenskap, data och social insyn får stå tillbaka för ideologi.

6. Retorisk attack mot opposition och aktivism

Oppositionella rörelser och gräsrotsaktivism utmålas allt oftare som ”extrema”, ”oansvariga” eller till och med som ett hot mot rikets säkerhet. Demonstrationer begränsas, tillstånd nekas oftare, och aktivister som tidigare sågs som en demokratisk röst för förändring beskrivs nu som störande element.

Klimatrörelser, antirasistiska grupper och fackliga protester misstänkliggörs, och den offentliga retoriken speglar en vilja att avlegitimera medborgerligt engagemang.

7. Underminering av grundlagsskyddade rättigheter

Flera förslag har lagts fram om att ändra grundlagen för att till exempel begränsa invandrares rättigheter, ändra medborgarskapets status eller göra det enklare att fängsla människor för ”oönskat beteende”.

Även om de ännu inte antagits i sin helhet, signalerar dessa förslag en oroande riktning – där grundlagsskyddet inte längre ses som heligt, utan som ett hinder för ”effektiv styrning”.

Slutsats

Sverige är inte (ännu) en diktatur. Men det finns tydliga och alarmerande tecken på att demokratin försvagas bit för bit. Det sker inte genom militärkupper eller dramatiska förändringar – utan genom lagstiftning, normskiften och maktförskjutningar.

Demokrati är inget tillstånd – det är ett arbete. Ett arbete som kräver vaksamhet, motstånd och organisering. När tystnaden blir norm, måste någon våga höja rösten.

För fler nyheter och debatter, besök debattkungen.se