Rehabiliteringskedjan under lupp – Hur Försäkringskassans system fäller sjuka istället för att hjälpa
Rehabiliteringskedjan har sedan 2008 varit ryggraden i Sveriges sjukförsäkringssystem. Den är tänkt att skapa tydlighet kring rätten till sjukpenning genom fasta tidspunkter för bedömning. I praktiken har den dock visat sig vara både stel, orättvis och oförmögen att möta individens verkliga behov. Trots tydliga läkarintyg och dokumenterade sjukdomar nekas människor ersättning – ibland med förödande konsekvenser.
Så fungerar rehabiliteringskedjan – i teori och praktik
Period | Vad bedöms? |
---|---|
0–90 dagar | Kan du arbeta med ditt vanliga jobb? |
91–180 dagar | Kan du utföra något annat arbete hos din arbetsgivare? |
Efter 180 dagar | Kan du arbeta med vilket som helst normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden? |
Det låter logiskt – men i praktiken skapar det enorma problem.
-
Människor tvingas bevisa arbetsförmåga mot fiktiva yrken de aldrig kommer få.
-
Läkare ignoreras när FK:s interna rådgivare gör andra tolkningar – utan att ha träffat patienten.
-
Utrymmet för övervägande skäl vid 180 dagar används godtyckligt.
Fällande domar och rättsfall där Försäkringskassan förlorat
Här är några exempel där domstolar och granskande myndigheter slagit ner på Försäkringskassans tolkning av rehabiliteringskedjan:
⚖️ 1. Diskriminering av gravida kvinnor – Hovrätten 2024
Försäkringskassan nekade fyra gravida kvinnor sjukpenning med motiveringen att ”graviditet inte är en sjukdom”. Hovrätten underkände detta och slog fast att beslutet utgjorde diskriminering.
➡️ Domstolen pekade på bristande hänsyn till den medicinska situationen och att beslutet stred mot diskrimineringslagen.
⚖️ 2. JO-beslut 6022-2018 – Bristande utredning och dolt rådgivande
En kvinna nekades sjukpenning trots två läkarintyg. FK konsulterade en egen rådgivare utan att informera patienten. JO fällde FK för bristande rättssäkerhet och brist på öppenhet.
➡️ JO slog fast att Försäkringskassan hade underlåtit att ge kvinnan möjlighet att bemöta de nya uppgifterna.
⚖️ 3. Kammarrätten i Göteborg – PTSD-fall och felaktig 180-dagarsbedömning
En man med PTSD och svår depression nekades sjukpenning efter 180 dagar. FK menade att han kunde arbeta med ”lättare kontorsarbete”. Kammarrätten gick på patientens och läkarens linje: han hade ingen faktisk arbetsförmåga i något yrke.
➡️ Domen underströk vikten av en helhetsbedömning vid psykisk ohälsa.
⚖️ 4. Riksrevisionens rapport 2024 – ”Undantaget som blev regel”
Granskning visade att FK i över 40 % av fallen använde undantaget ”övervägande skäl” för att förlänga sjukpenning efter 180 dagar. Det användes olika mellan regioner, vilket strider mot principen om likabehandling.
➡️ Riksrevisionen kritiserade otydlighet, inkonsekvens och brist på rättssäkerhet.
De största problemen med rehabiliteringskedjan
❌ 1. Den bortser från sjukdomens karaktär
Systemet utgår från tid, inte från tillfrisknande. Särskilt vid psykisk ohälsa, cancerbehandlingar eller återkommande kroniska tillstånd är det orimligt att sätta deadlines på tillfrisknande.
❌ 2. FK:s rådgivare kör över behandlande läkare
Försäkringskassans interna medicinska rådgivare, som aldrig träffar patienten, kan förkasta intyg från läkare som behandlat individen i månader eller år.
”Det är kränkande att våra medicinska bedömningar ignoreras helt.”
– Överläkare i allmänpsykiatri, anonymt till Läkartidningen
❌ 3. SGI-fällan
Om du blir nekad sjukpenning och inte anmäler dig till Arbetsförmedlingen inom några dagar, förlorar du SGI (sjukpenninggrundande inkomst). Detta kan göra att du inte får någon ersättning alls – även om du blir sjuk igen.
Vad behöver förändras?
-
Individanpassade bedömningar istället för kalenderstyrda modeller.
-
Rättsligt bindande vikt för behandlande läkares intyg.
-
Informationsskyldighet om SGI-skydd till den försäkrade.
-
Obligatorisk kommunikation när interna rådgivare ifrågasätter intyg.
-
Stärkt stöd vid överklagan – juridiskt och medicinskt.
Slutsats – ett system i behov av människan i centrum
Rehabiliteringskedjan infördes i effektivitetens namn – men har i praktiken blivit ett instrument för att avvisa sjuka snarare än att stötta dem. Fällande domar, JO-anmälningar och upprepade rapporter från ISF och Riksrevisionen visar att systemet ofta misslyckas med sitt syfte.
Svenska medborgare ska inte behöva bli jurister för att hävda sin rätt till trygghet vid sjukdom. Det är hög tid att reformera rehabiliteringskedjan – från stel byråkrati till levande mänsklighet.