Hoppa till innehåll 
Öppna tunnelbanespärrar: En symbol för ideologi eller praktisk politik?
Kristoffer Tamsons (M), oppositionslandstingsråd i Region Stockholm, har i en skarpt formulerad debattartikel gått till angrepp mot beslutet att öppna tunnelbanespärrarna på Näckrosens tunnelbanestation. Han beskriver det som en ”julklapp till tjuvåkare” och en symbol för rödgröna jippon snarare än en lösning på de faktiska utmaningarna i kollektivtrafiken.
Beslutet att testa spärrfria stationer har mötts av både entusiasm och kritik. Förespråkarna lyfter fram enklare resor och en mer tillgänglig kollektivtrafik, medan kritiker som Tamsons varnar för ekonomiska förluster, ökad tjuvåkning och minskad trygghet.
Tamsons kritik: Dumt, dyrt och dåligt
Tamsons har delat in sin kritik i tre huvudpunkter:
1. Dumt
Enligt Tamsons kommer öppna spärrar inte locka fler resenärer till kollektivtrafiken. Han menar att fokus borde ligga på att förbättra tjänsterna genom att säkerställa att kollektivtrafiken är hel, ren, trygg och pålitlig. Kritiken understryker att det rödgröna styret gjort omfattande nedskärningar i kollektivtrafiken:
- Var sjätte bussavgång har försvunnit i innerstan.
- Nittiotal busslinjer har fått minskad trafik, och tjugo har lagts ned helt.
- Även spårtrafiken har fått reducerad kapacitet.
Dessa nedskärningar, argumenterar Tamsons, är det verkliga hindret för att locka fler resenärer – inte spärrarnas närvaro.
2. Dyrt
Beslutet att testa spärrfria stationer beskrivs som ett ”dyrt jippo”. Enligt Tamsons har förberedelserna för att genomföra testet på Näckrosens station kostat skattebetalarna över en halv miljon kronor.
Han pekar även på historiska exempel, såsom ett liknande försök vid Slussen för 20 år sedan. Det experimentet kostade över 6 miljoner kronor i förlorade biljettintäkter och anses vara ett misslyckande. Tamsons varnar för att liknande kostnader kan uppstå igen och att det kan påverka kollektivtrafikens ekonomi negativt.
3. Dåligt
Den kanske skarpaste kritiken riktas mot att beslutet riskerar att uppmuntra tjuvåkning. Tamsons använder exempel från Göteborgs spärrfria kollektivtrafik, där plankning är ett stort problem:
- Tjuvåkning i Göteborg står för 10 % av resorna.
- Det kostar göteborgarna närmare 500 miljoner kronor per år i förlorade biljettintäkter.
Tamsons varnar för att samma utveckling kan ske i Stockholm och att det även kan leda till minskad trygghet i kollektivtrafiken. Han menar att öppna spärrar är en julklapp till de som inte betalar – på bekostnad av de hederliga resenärerna.
Vänsterpartiernas perspektiv
De rödgröna partierna – Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet – argumenterar för att öppna spärrar ska göra kollektivtrafiken enklare och mer tillgänglig. Detta är i linje med en ideologisk vision om en mer inkluderande stad där kollektivtrafiken är ett självklart val för fler invånare.
En spärrfri kollektivtrafik kan, enligt förespråkarna, bidra till att sänka trösklarna för att resa kollektivt och minska känslan av övervakning och restriktioner. Det är dock oklart om detta verkligen kommer att öka resandet eller om det främst blir en symbolisk åtgärd.
En större fråga: Ideologi kontra praktiska lösningar
Debatten om öppna spärrar är ett exempel på en större konflikt mellan olika politiska synsätt:
- Moderaterna och andra borgerliga partier betonar ekonomisk ordning, trygghet och strikta regler för att säkerställa att alla resenärer bidrar rättvist till kollektivtrafiken.
- De rödgröna partierna fokuserar på tillgänglighet, enkelhet och en vision om kollektivtrafik som en samhällstjänst snarare än en marknadsdriven verksamhet.
Avslutande tankar
Att öppna tunnelbanespärrarna, som nu testas på Näckrosens station, väcker en rad frågor som går bortom ideologiska argument och debattens retorik. En central fråga som inte har adresserats tillräckligt är: Vad händer med de som arbetar som spärrvakter?
Spärrvakter – en yrkesgrupp i förändring
Om idén om spärrfria stationer implementeras på bredare front kan det innebära att tjänster kopplade till övervakning och bemanning av spärrarna försvinner. Det rör sig om ett stort antal arbetstillfällen, särskilt i en region som Stockholm där kollektivtrafiken är omfattande.
I dagsläget spelar spärrvakter en viktig roll för att:
- Övervaka och säkerställa betalningar av resenärer.
- Bidra till trygghet för resenärer genom sin närvaro på stationerna.
- Hjälpa resenärer med information, biljettköp och riktning.
Vad händer med dessa jobb?
Om spärrarna försvinner kan de som arbetar som spärrvakter påverkas på flera sätt:
- Ombildning av rollerna: Det kan krävas att de som idag arbetar som spärrvakter omplaceras till andra uppgifter inom kollektivtrafiken, såsom kontrolltjänster eller servicepersonal ute på plattformar och tåg.
- Varsel och arbetslöshet: Om omplaceringar inte är möjliga i tillräcklig utsträckning, kan det leda till varsel. Det innebär ekonomisk och social belastning för de berörda individerna och ökade kostnader för samhället i form av arbetslöshetsersättning.
Ekonomiska konsekvenser av förändringen
Om spärrarna tas bort på bredare front, uppstår kostnader på flera nivåer:
1. Omställningskostnader
Det krävs resurser för att utbilda eller omplacera nuvarande spärrvakter till nya roller. Dessutom kan det krävas investeringar i nya system för övervakning och biljettkontroll, exempelvis fler kontrollanter på tågen eller förbättrade digitala lösningar.
2. Varslingskostnader
Om spärrvakter sägs upp kommer det att innebära kostnader kopplade till:
- Uppsägningstider och eventuella avgångsvederlag.
- Ökade kostnader för arbetslöshetsersättning och stödinsatser.
- Förlorade skatteintäkter från de som förlorar sina arbeten.
3. Intäktsbortfall från tjuvåkning
Som Tamsons (M) argumenterar kan spärrfria stationer leda till ökade nivåer av tjuvåkning, vilket påverkar biljettintäkterna negativt. Detta i sin tur kan kräva höjda biljettpriser eller ökade skattesubventioner för att täcka förlorade intäkter.
Hur kan vi hitta en balanserad lösning?
Det är viktigt att beslutet om spärrfria stationer inte tas utan att tänka igenom helheten. För att minimera negativa konsekvenser för både anställda och kollektivtrafikens ekonomi kan följande åtgärder övervägas:
- Omställningsprogram för spärrvakter: Säkerställ att de får möjlighet att utbilda sig för andra roller inom kollektivtrafiken, som exempelvis kontrollanter, servicemedarbetare eller tekniska roller kopplade till digitala lösningar.
- Pilotstudier med tydliga mål: Testa spärrfria stationer under längre tid och analysera hur det påverkar intäkter, trygghet och jobb. Utvärdera noggrant innan beslut fattas om att skala upp.
- Modernisering av betalningssystem: Om spärrfria stationer ska införas krävs ett pålitligt system för att säkerställa att alla resenärer betalar – exempelvis bättre digitala lösningar eller fler kontrollanter.
En debatt med fler nyanser
Att öppna spärrar är inte enbart en fråga om ideologi eller ekonomiska kalkyler. Det handlar också om att tänka på de människor som påverkas – både de som arbetar inom kollektivtrafiken och de resenärer som använder den. För att fatta långsiktigt hållbara beslut krävs en bredare debatt där alla aspekter tas i beaktande, inklusive kostnader för omställning och påverkan på arbetstillfällen.
