När offentlig makt missbrukas

När offentlig makt missbrukas: Fallet Anna Kinberg Batra och sveket mot demokratin

När en före detta partiledare för ett av Sveriges största partier – en gång sedd som statsministerkandidat – utnämns till landshövding i landets viktigaste län, då följer också ett särskilt ansvar. Inte bara för lagens bokstav, utan för den tillit som människor investerar i demokratin. När Anna Kinberg Batra utsågs till landshövding i Stockholms län 2023, var det därför många som trodde på professionalism, integritet och nytänkande.

Men vad som kom istället var något helt annat: en skandal präglad av vänskapsrekryteringar, bristande transparens och slöseri med offentliga medel. Nu, när hon tvingats lämna sitt uppdrag efter hård JO-kritik och växande politiskt tryck, måste vi ställa de svåra men nödvändiga frågorna: Hur kunde det gå så här? Vad säger detta om svensk förvaltning? Och hur säkrar vi att det inte händer igen?

När vänskapen går före kompetens – en demokratisk brist

Redan tidigt i sitt uppdrag rekryterade Anna Kinberg Batra två nära vänner till högt uppsatta tjänster inom länsstyrelsen. Tjänsterna var aldrig utlysta offentligt. Ingen konkurrensutsättning. Inga kravprofiler. Ingen transparens.

Försvararna sa: “Hon ville bygga ett effektivt team.” Men detta var inte en startup. Det var en myndighet. En myndighet med ansvar för rättssäkerhet, planering och samordning av statlig verksamhet i Sveriges viktigaste region.

När vänskap prioriteras över kompetens uppstår ett allvarligt hot mot meritokratin. Då börjar Sverige likna ett nätverksstyrt land där kontakter slår ut kvalifikationer. Det är inte bara orättvist – det är samhällsfarligt.

Objektivitetsprincipen: mer än en juridisk fotnot

Sveriges förvaltning bygger på ett grundlagsskyddat ideal: objektivitetsprincipen. Det innebär att myndigheter inte får favorisera individer på grund av personliga relationer. Det låter kanske självklart, men är i praktiken vår främsta garanti mot korruption.

Justitieombudsmannen (JO) riktade skarp kritik mot Anna Kinberg Batra just på denna punkt. Hon hade enligt JO:s granskning brutit mot objektivitetsprincipen genom att anställa personer baserat på relation snarare än förtjänst och skicklighet. Det var inte en tolkningsfråga. Det var ett grundlagsbrott i praktiken.

Om landshövdingen – symbolen för statens närvaro i regionen – sätter sig över grundlagen, vad säger det till andra myndigheter? Vad säger det till medborgaren?

Skattepengar som privat plånbok

Utöver rekryteringarna visade det sig också att Anna Kinberg Batra låtit skattebetalare stå för privata luncher och representationer utan tydligt syfte. Hon kritiserades dessutom för att ha drivit igenom kraftiga kostnadsökningar i samband med kungens jubileumsbesök på Tessinska palatset – länsresidenset i centrala Stockholm.

När budgeten för palatset tredubblades, väcktes frågor. När de ökade kostnaderna kvarstod även efter att jubileet var över, blev det tydligt: detta handlade inte bara om en engångshändelse. Det var en inställning till offentliga medel som något man ”förvaltar efter eget huvud”.

Vi måste komma ihåg: varje skattekrona är framtagen genom arbete, företagande, slit. Att slösa bort dessa pengar är att förakta den tillit som håller samhällskontraktet vid liv.

Förvaltning i förtroendekris

Anna Kinberg Batra avgick inte frivilligt. Trots hård kritik och ett växande tryck från både allmänhet och media valde hon att klamra sig fast vid ämbetet. Det var först när regeringen tydligt meddelade att de saknade förtroende för henne som entledigandet blev verklighet.

Att det behövdes ett sådant beslut från högsta ort för att hon skulle lämna, säger något djupt bekymmersamt om dagens politiska och förvaltningsmässiga kultur. Det säger: ansvar tas inte längre självmant. Det krävs makt för att bryta makt.

När ansvaret urholkas: vad händer med medborgarnas förtroende?

Förtroendet för offentliga institutioner är inget evigt. Det är skört, byggt på erfarenheter, berättelser, intryck. När högt uppsatta tjänstemän missbrukar sin ställning för att gynna vänner, ökar medborgarnas misstro. “Varför ska jag betala skatt?” “Varför ska jag lita på att besluten är sakliga?”

Det är här vi närmar oss en farlig gräns. När tilliten bryts, öppnas dörrar för populism, konspirationsteorier och antipolitiska rörelser. Demokratin vilar inte på vackra ord – den vilar på att folk faktiskt litar på att systemet fungerar.

Systemfel eller enskilt misstag?

Det är lätt att vilja se Kinberg Batra-affären som ett olycksfall i arbetet. Ett enskilt fel. Ett undantag. Men det vore att blunda för ett större mönster. Flera fall de senaste åren har visat på liknande problem:

• Partivänner som rekryteras till höga poster utan konkurrens.

• Användning av representation som gränsar till lyxkonsumtion.

• En kultur där ansvar aldrig landar, där ”man gör så”.

Det är inte bara ett individproblem. Det är ett systemproblem. Och det kräver systemlösningar.

Så återupprättar vi förtroendet – sju förslag

För att undvika fler fall som detta, krävs konkreta reformer:

1. Lagkrav på offentlig utlysning av alla statliga tjänster
   Inga undantag. Alla rekryteringar inom offentlig sektor ska konkurrensutsättas.

2. Tydliga regler för vänskapsintressen
   Alla beslutsfattare måste redovisa personliga kopplingar till kandidater i rekryteringsprocesser.

3. Extern granskning av landshövdingens arbete
   Låt Riksrevisionen löpande granska landshövdingens representation, budget och rekryteringar.

4. Obligatorisk utbildning i förvaltningsetik för höga befattningar
   Inkludera objektivitetsprincipen, grundlag och moralisk kompass.

5. Starkare JO-mandat
   Ge JO möjlighet att föreslå disciplinära åtgärder vid allvarliga överträdelser.

6. Avskaffa ”guldparachutes” vid skandalavgång
   Personer som lämnar sina poster efter JO-kritik eller brott mot grundlagen ska inte kunna fortsätta i regeringskansliet.

7. Skapa en offentlig lista över uppmärksammade förvaltningsöverträdelser
   Synliggör mönster, öka transparensen, ge medborgarna verktyg att följa upp.

Slutet? Eller början på ett uppvaknande?

Anna Kinberg Batra är nu borta från posten som landshövding. Men om vi tror att problemet därmed är löst, då misstar vi oss. Den verkliga faran är inte att skandaler sker – utan att vi glömmer dem.

Det som hände i Stockholm är en påminnelse. Om varför vi har regler. Om varför makt kräver ansvar. Och om att den demokratiska förvaltningen måste förtjäna förtroende varje dag.

En ny tid kräver nya ideal

Vi lever i en tid där allmänheten är mer påläst, mer skeptisk, mer benägen att ifrågasätta. Det är inte negativt – det är hälsosamt. Men det ställer också krav på våra institutioner. På öppenhet. På ärlighet. På mod.

Förtroende är inte något man får med ett ämbete. Det är något man bygger – och lätt förlorar.

Anna Kinberg Batras fall är inte bara en personlig tragedi. Det är ett symtom. Och som alla symtom, måste det följas av en diagnos – och en behandling.

Avslutning: Låt detta bli sista gången

Vi får aldrig vänja oss vid att offentlig makt missbrukas. Vi får aldrig rycka på axlarna när vänner får toppjobb, när pengarna rinner ut i fel kanaler, när ansvariga duckar för konsekvenserna.

Demokratin måste försvaras – inte bara i talarstolar, utan i praktisk handling.

Vi kan bättre. Vi måste kräva bättre. Och vi börjar här.