När makten blir ett gift: Alingsås-skandalen och demokratins moraliska haveri
Det som började som ännu en vanlig nyhetsrapport från Alingsås har nu utvecklats till ett fullskaligt moraliskt haveri – en politisk skandal som blottlägger en djupare sjukdom inom det demokratiska systemet i Sverige. Det handlar inte längre bara om tre enskilda politiker som uttryckt sig plumpt i en sluten chatt. Det handlar om en kultur där makt, kontroll och förakt för väljarnas förtroende blivit vardag.
När SVT:s granskning avslöjade det så kallade ”Gingänget” – en informell chattgrupp mellan toppolitiker från Moderaterna, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i Alingsås – visade det sig att denna grupp ägnade sig åt att håna kollegor, utbyta sexistiska kommentarer och till och med planera politisk manipulation.
Vi måste ställa oss den obekväma frågan: Vad säger denna skandal om tillståndet i vår demokrati?
En chatt som blev en spegel av systemet
Det är lätt att peka finger och kräva avgångar – vilket redan skett. Daniel Filipsson (M) och Simon Waern (S) har båda lämnat sina uppdrag, den tredje personen är misstänkt för ekobrott. Men det vore ett misstag att tro att problemet försvinner i och med deras avgång. Tvärtom, denna skandal fungerar som en spegel för ett system som länge tillåtit ett spel bakom kulisserna – där lojaliteten mot väljaren ersätts av lojalitet mot det egna nätverket.
Att tre ideologiskt olika partier kan mötas i samma chattgrupp för att håna andra politiker och diskutera hur de kan behålla makten säger något mycket allvarligt: makten har blivit sitt eget mål.
Den tystade moralen i politiken
Hur kan detta ha fått fortgå? Det enkla svaret är att ingen vågade säga ifrån. Den som protesterar mot mobbning, sexism eller skumraskmetoder i politiken blir snabbt utfryst. Den interna kulturen premierar tystnad framför civilkurage. De som har makt använder den för att skydda varandra, snarare än för att tjäna allmänheten.
Det är ingen slump att avslöjandet kom från journalistisk granskning, inte från inom partierna själva. Det borde oroa oss att ingen intern visselblåsare slog larm tidigare. Den moraliska kompassen är avkalibrerad.
Sexismens normalisering
En särskilt beklämmande del i chatten är de sexistiska kommentarerna. Det som borde vara ett avslutat kapitel inom politiken – där män hånar eller objektifierar kvinnliga kollegor – tycks ha överlevt och frodats i mörka hörn. Hur ska unga kvinnor kunna känna sig trygga att engagera sig politiskt när detta är den kultur som väntar?
Det är inte bara dålig jargong. Det är ett direkt hot mot jämställdhet och mot demokratisk representation. Om kvinnor marginaliseras genom sexism, då tystnar halva befolkningen i det demokratiska samtalet.
När demokratin blir en kuliss
Vad som gör denna skandal särskilt allvarlig är att den visar hur politiken kan bli ett skådespel. Offentligt förs det debatter, motioner lämnas in, valrörelser drivs. Men bakom ridån finns en helt annan verklighet – där makten delas upp mellan bekanta, där strategier läggs i smyg, och där väljarnas vilja är något som kan manipuleras.
Det underminerar hela den demokratiska processen. Om väljarna uppfattar att allt är uppgjort på förhand, då tappar de tilltron till systemet. Då riskerar vi apati, extremism eller förakt för demokratin i sig.
Fokus på förtroende: Vad krävs nu?
Vad kan vi då göra? Det första är att sluta se detta som ett lokalt problem. Det är ett systemfel. Kommunpolitiken är ryggraden i svensk demokrati. Om den förfaller, så förfaller hela byggnaden.
Fem förslag för att återupprätta förtroendet
-
Inför en nationell visselblåsarfunktion inom alla partier
Alla politiska partier måste införa strukturer där medlemmar tryggt kan rapportera oegentligheter utan att riskera sin position. -
Etisk prövning och utbildning för förtroendevalda
Det bör vara krav på obligatorisk etikutbildning för alla som väljs till politiska uppdrag. Inte som symbolhandling, utan med verklig prövning. -
Oberoende granskning av interna partistrukturer
Partier måste öppna upp sina interna processer för extern granskning – särskilt vad gäller utnämningar och lojalitetskulturer. -
Striktare transparens kring kommunikation mellan politiker
Det ska inte vara möjligt att hålla hemliga chattar där makten förhandlas. All relevant kommunikation måste kunna begäras ut. -
Stärk journalistikens möjligheter att granska lokalpolitiken
Utökade resurser till lokal journalistik är avgörande. De är ofta den enda motkraften mot korruption i små kommuner.
Alingsås som ett varningstecken – inte en parentes
Vi får inte tillåta oss att betrakta detta som ”ännu en skandal i mängden”. Skandalen i Alingsås är ett symptom på något större, djupare och farligare. Det är ett rop på förändring.
Om vi inte agerar nu, riskerar vi att nästa avslöjande inte handlar om plumpar i chatten – utan om beslut som fattas bakom stängda dörrar, utan insyn, utan moral, utan respekt för medborgaren.
Slutsats: En ny politisk kultur behövs
Demokrati handlar inte bara om val vart fjärde år. Det handlar om förtroende, om respekt, om ansvar. Den politiska kulturen i Sverige måste reformeras i grunden. Och det är vi alla som har ett ansvar – väljare, politiker, journalister, medborgare.
Alingsås-skandalen är inte slutet. Den är början – början på ett uppvaknande.
Om vi tar den på allvar.
Av: DebattKungen Erik Hellasson
